hasneafravund:

1.
Det sovs på madrasser i foajéer
och ärligt talat
har jag varit för intresserad
av massor, lika skyldig
till avgränsningar och
definierande
av vilka ni eller vi är

Det sovs på madrasser i foajéer
och det diskuteras
vilka som sover där
Om det är folket
som äntligen lagt sig
i vägen, så avlägset långt borta
att det inte låter sig uttolkas
ens av tyckarna
i söder

Det vaknas på madrasser i foajéer
och det avgörs
om det är klassen
som för någon
äntligen
rör på sig

2.
Det är en utsida
som söks
av några så kallade
kommunister;
själva förkroppsligandet
av insidans essens
Rädslan för
existens på gränsen
är bevisligen
stor nog för att
själva
ta hand om
indefinieringen

Det är en insida
och jag vill skriva
om rekupering;
jag vill förklara
vad ni försöker förstå
och förklara
och jag gör det
med begrepp
lika gärna använda
av identitärer;
fascisterna,
och det säger mer,
långt mer, om vad
jag vill säga
om ert och mitt och deras behov
av att förklara
och förstå
för att känna oss trygga
Våra inre fascister
växeldrar
med de yttre
Vi måste förstå

3.
Undandragandet
är kanske en lyx
som förutsätter
att man har eller
besitter, ändå
vad jag återkommer till,
istället för att krypa
under borden och
stånga våra pannor
mot benen
för att ta
vad som sipprar ner
Vi tar inte emot!

4.

Samtidigt,
i staden, sover
människor i hem
och i källare,
i varmaste platsen
för natten;
under broar
på vägen
ner i tunnlar

Någons närvaro
är en konfontation,
ett hot;
en simultan,
konstant
reaktion
Krav på förbud
för någons
livsvillkor, ytterligare
en reaktion

Att inte vara reaktiva,
att inte bli reaktionär,
vem har
ens råd
att avgöra det

5.
Det föregår något
att stanna kvar,
i konstant rörelse
av brutna samhällskontrakt
och undandragande,
blir du nomaden
Aldrig i exil!

6.
Vi måste befria oss
från sätt att se oss,
att förstå oss, utan
samhällskontrakt
civilsamhälle
fetishering
Vi bad aldrig
om sådan
villkorad
gemenskap

Låt din nästa
reaktion
bli på orden
som kommer
ur din mun
Avslöja
din inre
fascist
innan du letar
efter yttre

7.
O-
möj-
lig-
het-
en

8.
Enfalden
i alla former
av
förståelse
Toleransen

9.
Kränkningen
i alla former
av
intresse
Toleransen

10.
Låt
oss
vara

11.
Snälla

12.
Låt oss
vara

13.
Jag skulle vilja
att ni ville höra
hur jag
säger det

Jag skulle vilja
att ni undrade
hur jag

14.
Aldrig
ska vi
få vara
ifred
Att det
ska vara
så svårt
att få vara det
Tror ni
att vi stannar här
för att ni ska
komma hit?

15.
Jag undrar
ingenting

16.
En gång,
vi var -ton år
och oavbrutet
rörliga, vi
tog platser och
tillgång för givna
och var
mycket långt
från kulturen
Vi var i alla former
av naturen, såg
så långt
vi ville, såg
ingen se oss
Det var en vila
vi inte hade
behov att
uppskatta

17.
Jag köpte en gång
ett par dyra stövlar
men det var
fortfarande stövlar

18.
Jag vet inte om det går
att se på någon utanpå
men det låter sig (inte)
avgöras vad jag vet inte
om jag vet

Syns det på mig
vad jag skriver
innan
jag skrivit det?

19.
Nu och i månader framöver
finns inget skydd utomhus
som inte låter sig vara gjort
Under träden
rinner allt ner i dig
Du måste gräva med
dina händer i snön
eller i marken under den
om den täckts
Du måste gömma dig under tak
Du måste
bygga något eller
hålla fast vid något byggt
Att bebo något
är ditt enda skydd
Att flytta in
stanna kvar
lämna plats
När våra kroppar skär genom den låga dimman
finns det inget annat vi kan göra
Vi väntar på vintern,
är snart redo

20.
Alltmedan jag försöker förklara,
vilket jag inte ens velat
förstå att jag gör, fylls jag
av äckel inför mitt
självpåtagna uppdrag
Hela tiden små små delar
av mig som önskar
bekräftelsen
i att ha lyckats förklara
för till exempel
vänsteristerna i söder,
de små äckliga jävla snutarna, någonstans
så välvillig att jag tror dem kunna förstå
en sjukhusockupation
eller att enda läkaren hemma
flyttat, lämnat gatan, kanske
den sista, som jag måste lämna tanken
på dem, på diskussionen
överhuvudtaget
Jag måste lämna detta
helt och hållet
och bara berätta om oss,
om vilka vi är
Vilka är vi?
Vi är alltid alla
Fuck off, nu faller
snön utanför fönstret
och allting tystnar något
I mitt huvud går det långsammare
När jag var liten
var en dag nästan
en vecka, en helg en månad
Jag har spenderat månader
i alla byar här, sovit
på dragiga golv och
inte längtat efter något
Jag ville aldrig prata om det här
Då kunde folk höra
var jag kom från
på mina ön, nästan
som att jag luktade
Jag luktade
gott