Pencil Icon

Deflation

Sverige har nu deflation. Det menar i alla fall Paul Krugman, och Lars Svensson. Vad spelar det för roll? Svensson skriver att deflation medför att reala skulder ökar och att arbetslösheten stiger. Riksbanken (en av huvudpersonerna i dramat) skriver själva om deflation att “det hämmar investeringarna och bidrar till att förstärka nedgången.”

Det här låter ju allvarligt, inte sant? Förvisso har det varit helg nu, men inte ens någon notis har jag hittat bland ekonominyheterna. SvD är de enda som nämner detta, och de nämner bara att Krugman “häcklar” den svenska Riksbanken, inget ord om det stämmer eller inte, och vad det i så fall har för betydelse. Så vad har det för betydelse? Jehu skrev passande nog om deflation för några dagar sedan, men tråkigt nog inget substantiellt om vilka effekter det får. Jehu skriver:

The source of the deflation in capitalism is not a mystery to Krugman nor any other simpleton economist; capitalism causes deflation by constantly reducing the labor necessary for production of commodities. But simpletons like Krugman want us to believe deflation leads to less demand for labor when the exact opposite is true; deflation results from the fact that less labor is necessary for production of commodities.

Detta kan vara bra att minnas när vi framöver förmodligen kommer stöta på horder av skitsnackare i de ekonomiska debatterna. Hurvida inflation/deflation är “bra” eller “dåligt” för den ena eller andra är mindre intressant för oss. Frågan är vilka konsekvenser detta kommer få, hur det förändrar (eller inte förändrar) de förutsättningar vi måste utgå ifrån. Det lilla jag hittills har lärt mig, och som verkar bekräftas av de få kommentarer jag hittat, är att deflation kommer innebära fortsatt stagnation, alltså att inte mycket alls kommer att förändras.

The latest short documentary in the Global Uprisings series explores ongoing resistance and self-organization in the midst of the crisis in Spain.

As social conditions continue to deteriorate across Spain, people have been turning to the streets and to each other to find solutions to the crisis. This film tells the story of the massive mobilization that saw millions of people converge on Madrid on March 22, 2014; the story of the proliferation of social centers, community gardens, self-organized food banks; and the story of large-scale housing occupations by and for families that have been evicted. The film pieces together many of the creative ways that people have been coping with crisis and asks what the future may hold for Spain.

Filmed and edited in March/April 2014, it is part of the Global Uprisings documentary series. View more at globaluprisings.org.

Att minnet över tid förändras är oundvikligt men att bevara den inre sanningen är en fråga om trofasthet. Minnet av en Händelse infekteras av efterföljande tolkningar och vantolkningar, fantasier och lögner. Att angripa minnet är alltid en viktig aspekt i återställandet av ordningen. Att vårda och vara trofast minnet är en viktig uppgift för upproriska. Striderna om minnet och historien är aldrig jämna men då ordningens ytliga harmoni bara döljer en underliggande exkluderingsprocess som oundvikligen skapar ordningens egna undergrävare, kommer undergrävarna i slutändan alltid återupptäcka den andra historien, upprorets historia. Striderna är ojämna, men hoppet som finns inbäddat i minnet går inte att släcka.